Invasiva främmande arter är ett allvarligt hot mot den biologiska mångfalden både på global och lokal nivå. Invasiva främmande arter är arter som med människans hjälp flyttats från sin ursprungliga miljö
till nya områden där de kan sprida sig och orsaka stor skada i olika ekosystem. Genom
sin starka konkurrenskraft och avsaknaden av naturliga fiender kan de ta över
stora områden och konkurrera ut våra inhemska arter. Arter som är EU-listade
anses särskilt problematiska och det är förbjudet att sälja, importera, odla,
föda upp, transportera, använda, byta, släppa ut i naturen eller hålla levande
exemplar.
Information, bilder och illustrationer är hämtade från Naturvårdsverkets och Havs- och Vattenmyndighetens gemensamma informationssatsning om invasiva främmande arter. Läs mer på Naturvårdsverkets och HaVs hemsidor.
I
biosfärområdet förekommer ett antal olika invasiva arter och nedan kan du se
några exempel. Genom att lära dig att känna igen de olika arterna och
lära dig hur du ska hantera dem kan du undvika att sprida dem. Läs mer om de
invasiva arterna i Blekinge och hur du hanterar dem på Länsstyrelsens hemsida
samt på Naturvårdsverkets och HaVs hemsidor.
På hemsidan invasivaarter.nu kan du rapportera in dina fynd så att vi kan få bättre koll på spridningen.
Sprid kunskapen om invasiva arter till andra så att vi kan hjälpas åt att förhindra spridningen.
Släng inte ditt trädgårdsavfall i naturen. Du riskerar då att sprida invasiva växter och det är dessutom förbjudet. Lägg växtavfall från invasiva växter i en väl försluten plastsäck med vatten så att de ruttnar. Om du har små mängder kan du slänga dem i brännbart hushållsavfall.
Släng inte invasiva växter i komposten. De riskerar då att inte brytas ner utan att senare spridas när du använder kompostjorden. Lägg växtavfall från invasiva växter i en väl försluten plastsäck med vatten så att de ruttnar. Om du har små mängder kan du slänga dem i brännbart hushållsavfall.
Transportera ditt trädgårdsavfall på rätt sätt. Kör aldrig växtavfall i ett öppet släp eftersom växtdelar då kan ramla av, etablera sig på nya ställen och sprida sig.
Introducerades som en trädgårdsväxt från Nordamerika och är idag utbredd över hela Sverige. Den sprider sig snabbt och kan konkurrera ut annan vegetation i de miljöer den trivs i, ofta längs med vägar, järnvägar och i trädgårdar. Blomsterlupinen har en förmåga att binda kväve och därmed gödsla jorden, vilket missgynnar många ängsblommor som trivs i magrare jordar. Blomsterlupin är inte EU-listad med utreds för att tas med i en nationell förteckning över invasiva arter.
Vresrosen trivs i dyn och kustmiljöer och har en förmåga att skugga och tränga ut övrig vegetation. Den kan förändra strandmiljöer genom att stabilisera och beskugga, vilket har en negativ effekt för den biologiska mångfalden i omgivningen. Vresros är en storväxt förgrenad buske som kan bli upp till två meter. Fröna är inneslutna i nypon som kan spridas långa avstånd då de har förmågan att flyta i både söt- och saltvatten upp till 40 veckor. Vresros är inte EU-listad men utreds för att tas med i en nationell förteckning över invasiva arter.
Parkslide är en bambuliknande växt som införts genom trädgårdshandel. Den kan bilda stora, täta bestånd som tränger undan övrig vegetation. Den har också påvisat ha en negativ effekt på livsmiljöer för groddjur, kräldjur, fåglar och däggdjur. Parkslide sprider sig genom rotskott och är mycket svårt att få bort. Naturvårdsverket rekommenderar att inte göra någonting om man har parkslide på tomten, eftersom man riskerar att trigga igång växten och få en ökad spridning. Parkslide är inte EU-listad med utreds för att tas med i en nationell förteckning över invasiva arter.
Jättelokan är avsiktligt införd som en trädgårdsväxt, men den sprids också oavsiktligt med jord som innehåller dess frön. Jättelokan kan bli upp till 5 meter hög och bildar täta bestånd. Den utkonkurrerar andra växter om plats och solljus och kan också påverka näringstillgången i jorden. Växtsaften kan orsaka svåra blåsor vid hudkontakt och bör hanteras med stor försiktighet. Jättelokan kan förväxlas med Tromsöloka som också är invasiv. Jätteloka är EU-listad.
Sidenört är en snabbväxande, giftig växt från Nordamerika som har införts som trädgårdsväxt. Genom en etablering kan den förändra hela ekosystem och utgör ett särskilt hot mot konkurrenssvaga gräsmarksväxter och vissa ryggradslösa djur. Den kan också etablera sig på odlad mark och konkurrera ut grödor, med ekonomiska konsekvenser som följd. Sidenört blir mellan 150-200 cm hög, har läderartade blad och känns lättast igen på de stora frökapslarna. Den är även giftig för betande djur och är allergiframkallande. Sidenört är EU-listad.
En kallaväxt från Nordamerika som introducerats till Sverige genom trädgårdshandel. Arten sprids med fröer och rotskott och kan bilda mycket stora bestånd längs vattendrag. Varje planta kan ta upp till en kvadratmeter i anspråk och på så sätt kan den konkurrera den naturliga vegetationen. Då arten endast förekommer på få platser bedöms det vara möjligt att utrota den i Sverige. Gul skunkkalla är EU-listad.
Jättebalsamin infördes avsiktligt till Sverige som en trädgårdsväxt och som en foderväxt till bin på grund av sin höga nektarproduktion. Den växer i stora bestånd och har förmåga att sprida sig över långa avstånd. De täta bestånden gör att den konkurrerar med andra växter om plats, solljus och pollinationer. Den förändrar också näringsomsättningen i jorden då frön och växtdelar som inte bryts ner bildar ett lager som missgynnar etableringen av andra växter. Den trivs i fuktiga till blöta näringsrika miljöer, till exempel hyggen, skogsbäckar, högörtsängar, stränder, rika sumpskogar eller parker. Jättebalsamin är EU-listad.
Kanadensiskt gullris är en vanlig trädgårdsväxt som trivs i många olika miljöer med olika närings- och fuktighetsnivåer. Genom etablering i sandrika och näringsfattiga torrängar, stäppmiljöer och ruderatmarker utgör den ett hot mot inhemska lågvuxna och konkurrenssvaga växter. Den känns igen på sina gula blomställningar och kan bli mellan 50-200 cm hög. Varje planta kan producera flera tusen frön som sprids med vinden. Den kan blandas ihop med trädgårdsväxten höstgullris och den inhemska arten gullris. Kanadensiskt gullris är inte EU-listad men utreds för att tas med i en nationell förteckning över invasiva arter.
Det är mycket svårt att få bort invasiva arter i vattenmiljöer och det är därför bra att ha kunskap om hur de sprids. Spridningen av invasiva arter i vatten sker till stor del genom yrkessjöfarten men de kan även spridas genom exempelvis användningen av fritidsbåtar. Det finns några saker du som använder båt eller fiskar i biosfärområdet kan tänka på för att förhindra att du sprider invasiva arter.
Läs mer i broschyren "Stoppa spridningen av invasiva främmande arter i våra vatten", framtagen av Länsstyrelserna i Blekinge och Kronobergs län.
Rengör båten ordentligt och låt den torka innan du använder den på en ny plats. Pumpa även ut vattnet under durken, annars riskerar du att få med dig vattenorganismer till den nya platsen.
Åk inte genom områden med tät växtlighet. Du riskerar då att få med dig växtdelar av invasiva arter och sprida dem till nya platser.
Invasiva arter kan spridas genom agn eller smittade redskap. Agna därför inte med fisk, musslor eller kräftdjur från andra vatten och rengör dina redskap om du använder dem i olika vattenmiljöer.
Utseendet på sjögull påminner om gul näckros, men med flikiga kronblad och mindre flytblad. Sjögull trivs i näringsrika sötvatten så som vikar och hamnar, där den kan täcka stora områden och tränga bort andra arter. Om du kör båten genom bestånd av sjögull riskerar du att sprida arten, då avslitna stjälkar kan bilda nya bestånd. Sjögull är inte EU-listad.
Signalkräftan
är väl etablerad i hela Sverige och en av de mer välkända invasiva arterna.
Signalkräftan är bärare av kräftpest, vilken är den främsta orsaken till att
den utrotat den inhemska flodkräftan från många av våra vattendrag och sjöar.
Vuxna signalkräftor har en ljus fläck vid ”tumgreppet” på klorna vilket
flodkräftan inte har. Signalkräfta är EU-listad.
Den vitfingrade brackvattenskrabban har troligen kommit hit genom barlastvatten eller fartygsskrov. Det är en mycket liten krabba, grön till grönbrun i färgen, som blir upp till två centimeter över ryggskölden. Den klarar av att reproducera sig i Östersjön och konkurrerar med inhemska arter om mat och utrymme. Farhågan är att den kan vara smittbärare av sjukdomar tilll andra kräftdjur och musslor. Den kan också ansamlas på fiskeredskap och förstöra fångst eller potentiellt sätta igen vattenledningsrör. Vitfingrad brackvattenskrabba är inte EU-listad.
Svartmunnad smörbult är en tålig fisk som klarar att leva och föröka sig i både söt- och saltvatten. Där fisken etablerar sig uppvisar den ett aggressivt beteende och skrämmer bort andra fiskar, vilket gör att den kan få en betydande negativ effekt på ekosystem. Den blir cirka 10 till 17 centimeter lång och har en gulgråbrun färgteckning. Vid lek blir hanen helt svart med vitkantade stjärtfenor. Svartmunnad smörbult är EU-listad.
Ullhandskrabban sprids med barlastvatten från fartygstrafiken och har en stor förmåga att anpassa sig till olika miljöer. Krabban förökar sig i saltvatten men lever i sötvatten. Den vuxna krabban har en rundad ryggsköld på max 10 centimeter och namnet avslöjar det främsta kännetecknet, att klorna täcks av ”ullig” borst. Ullhandskrabban gräver och bygger gångar och kan därmed underminera strandkanter och flodbanker. Den kan även orsaka skada för fisket genom att förstöra redskap och ta fångsten. Kinesisk ullhandskrabba är EU-listad.
Utgångspunkt och utmaning
Invasion av främmande arter utgör ett av de största hoten mot den biologiska mångfalden. Att bekämpa skador och kontrollera invasiva arter kostar 1,1-4,5 miljarder kronor varje år i Sverige.
Privata trädgårdar utgör en viktig inkörsport för invasiva växter till Sverige. Idag saknas dock riktlinjer för hur kommunikationen med trädgårdsägare kring hotet från invasiva främmande arter kan bedrivas på ett ändamålsenligt och inkluderande sätt.
Koordinator: Daniel Granello
Se alla medarbetare
© 2024 Blekinge Arkipelag
Blekinge Arkipelag
Kurpromenaden 4
372 36 Ronneby
Sverige