Vad vill Blekinge Arkipelag göra för naturbetet?

Blekinge Arkipelag vill stödja lantbrukaren, bidra till öppna landskap med hög biodiversitet och ge lokala konsumenter hållbart producerade livsmedel av god kvalitet. För att lyckas med detta vill vi bland annat få tillstånd en märkning av naturbeteskött och informera konsumenter om vinsterna med lokalt producerade och konsumerade livsmedel. Läs mer nedan >>>

Naturbete märkning BBA.pdf
 
I samverkan med flera aktörer har vi tagit fram denna folder om fårbete och ullprodukter
Ullfolder 2020.pdf
Gökärt

De växter som finns i en artrik naturbetesmark är väl anpassade till näringsfattiga förhållanden. Särskilt väl anpassade till sådana förhållanden är ärtväxter som: gökärt, kärringtand och olika klöverarter. Andra typiska hagmarksväxter är vårbrodd, gulmåra, liten blåklocka, jungfrulin, prästkrage, mandelblom och kattfot.

En stor andel av Sveriges kärlväxter, svampar och insekter är helt beroende av naturbetesmarker för sin existens här i landet. Drastiskt kan man illustrera detta med att fråga sig hur man effektivast och snabbast skulle utrota så många arter som möjligt ur vårt land. Förbjud då betande tamdjur på naturbetesmarker.

Naturbetesmarker - hotade naturtyper som behöver konsumtion

Naturbetesmarker har både en viktig roll för den biologiska mångfalden idag men också för vår kulturhistoria och för evolutionshistorien.

Begreppet naturbetesmarker hörs allt oftare i både diskussioner om köttproduktion och naturvård. Vad är det? Och varför är det viktigt att ta vara på våra naturbetesmarker? Svaret är helt enkelt att naturbetesmarkerna är bland våra artrikaste och värdefullaste naturområden, samtidigt som de är starkt hotade. Det är en kunskap som inte är så välkänd. Men det behövs aktiva åtgärder för att vi ska kunna behålla dessa värdefulla marker. Naturbetesmarkerna blir inte bevarade bara för att man inte exploaterar dem, utan de behöver aktivt brukande för att finnas kvar.

Hur definierar man då naturbetesmarker (på engelska semi-natural grasslands)? Det är betesmarker som inte gödslas, där inga kemiska bekämpningsmedel används och som inte gått under plogen på lång tid. Arter som är konkurrensstarka kan därmed hållas tillbaka och ge plats åt den mångfald av örter som i sin tur möjliggör livsutrymme för många insekter, fåglar och däggdjur. Tamdjur som går på bete är alltså en förutsättning för denna artrikedom - många gamla naturbetesmarker i Sverige och övriga Europa har övergått till skog när de inte aktivt betats av tamdjur. På de flesta ställen i Europa förmår inte vilda betesdjur hålla markerna öppna på det sätt som våra tamdjur gör, och då är det främst nötkreatur som spelar stor roll i Sverige. På andra håll, till exempel i Spanien, kan får spela stor roll.

Biologisk mångfald och naturbetesmarker

Det som är utmärkande för naturbetesmarkerna är att de innehåller stor biologisk mångfald, ofta uttryckt som att de är väldigt artrika. En stor andel av Sveriges kärlväxter, svampar och insekter är helt beroende av naturbetesmarker för sin existens här i landet.

Den biologiska mångfalden på naturbetesmarker är alltså helt beroende av tama betesdjur, alltså indirekt av människan, oftast i form av bönder som håller boskap. Men ett modernt högteknologiskt jordbruk har egentligen ingen plats för naturbetesmarker. I det moderna jordbruket odlas fodret till betesdjuren på åkrarna, eller så betar djuren på artfattiga kraftigt gödslade marker. Den form av jordbruk som gynnade naturbetesmarkerna har varit på kraftig tillbakagång i mer än hundra år i Sverige. Att sådana områden fortfarande finns kvar beror dels på att alla bönder inte alltid rättade sig efter lantbruksrådgivningen, Dels tog Naturvårdsverket ett avgörande och mycket lovvärt initiativ med miljöersättningar till bönder som ville fortsätta att bruka sina naturbetesmarker, när naturvården började uppmärksamma naturbetesmarkerna 1980-talet. Systemet har utvecklats och är idag ganska stort. Vi är därmed det land i Europa som relativt sett bäst lyckats stoppa den nedåtgående trenden för naturbetesmarkerna.  

Naturbetesmarkerna är ett biologiskt kulturarv som i sin biologi – de växter och djur som finns där - illustrerar äldre tiders markanvändning. Det kulturarv som naturbetesmarker utgör kan i dignitet gott jämföras med våra medeltidskyrkor. Den flora och fauna som vi kan se idag på naturbetesmarkerna är bokstäver i en bok som berättar om Sverige för tusen år sedan – då när de betande tamdjuren var förutsättningen för att folk skulle kunna bygga ett samhälle i dessa trakter. Ända fram till 1800-talet var detta levnadssätt, med betesdjur i basen för livsmedelsproduktionen, en förutsättning för den ökande befolkningstätheten.

Var fanns då alla de växter och djur som idag är beroende av naturbetesmarkerna innan det fanns bönder i Sverige? Svaret på denna fråga är komplex, men en viktig del i svaret är att det funnits många fler arter stora betesdjur i Europa under de senaste mellanistiderna och även under några tusen år efter den senaste istiden. Uroxen är ett exempel på sådana djur. Dessa stora betesdjur hade en förmåga att öppna skog och skapa hagmarkslandskap. Det har alltså funnits hagmarkslandskap före tamdjuren och människan formade sådana. I detta landskap formade evolutionen mängder med arter anpassade till sådana landskap. En hel del av dessa arter överlevde in i bondens tidsålder och våra naturbetesmarker kan ses som varianter på de naturbetesmarker som de vilda stora betesdjuren skapade.

Kött och klimat

Mycket talar alltså för att vi skall behålla och restaurera naturbetesmarker. Men debatten om vad som ur klimatsynpunkt är bra mat är snårig… Sant är att väldigt mycket av det nötkött som produceras idag i världen sker på ett sätt som miljömässigt ger många negativa effekter. Det nötkött som idag helt produceras på stall är en betydande miljöbelastning, medan naturbetesproducerat kött i och för sig ger upphov till en del metangas men samtidigt innebär väldigt stora miljövinster. Det är alltså viktigt att skilja på kött och kött.

Centrum för Biologisk Mångfald vid SLU (CBM) deltar för närvarande i ett Formas-finansierat projekt, Hållbar nötköttsproduktion, som har till syfte att studera hur olika aspekter av naturbetesproduktion kan optimeras. Med optimering menas här att produktionen ger upphov till så mycket biologisk mångfald som möjligt, att bidra med så liten klimatpåverkan som möjligt, att åstadkomma viss trädproduktion inom betesytan och slutligen att ha en produktion som blir så bra för bonden som möjligt. Försöksytor inom projektet finns på flera håll i landet också i Blekinge.

Trots att vi sedan 1980-talet på olika sätt försökt rädda så mycket som möjligt av de svenska naturbetesmarkerna, med exempelvis statliga miljöersättningar, så har dessa minskat, i vissa skogsbygder helt katastrofalt. Många gånger har det varit nära att regering och riksdagen radikalt velat dra ner miljöersättningarna. För många bönder som producerar naturbeteskött är situationen idag ekonomiskt svår. Jordbruksverket beräknade för något år sedan att ersättningarna borde höjas med ca 20 % för att säkra dessa marker på sikt.

För att göra det lönsamt för bönder att genom kött- och mjölkproduktion bevara naturbetesmarker, behöver det bli en större medvetenhet i alla led om hur viktiga dessa marker är för vår flora och fauna, för många ekosystemtjänster. Konsumenter, återförsäljare och restauranger kan alla arbeta för att höja efterfrågan på naturbeteskött. Och därmed göra det möjligt för en naturtyp som är grund för en väldigt rik biologisk mångfald, och kulturlandskap.

Naturbeteslandskapet i Blekinge

Blekinge är ett landskap som har relativt stora arealer naturbetesmark kvar. Dock har stora arealer naturbetesmarker i de skogiga delarna av Blekinge försvunnit under det senaste halvseklet. Här är situationen idag mycket dyster och här hade det behövts riktiga krafttag. I de mer kustnära områdena är dock situationen bättre, men hela tiden finns det allvarliga hot även mot de kustnära naturbetesmarkerna. Det kan närmast uppstå lokala katastrofer för den biologiska mångfalden om vissa större gårdar skulle upphöra med sitt bete. Situationen har på vissa områden förbättrats de senaste årtiondena tack vara två stora EU-finansierade projekt, ett som fokuserat på att röja igenvuxna betesmarker på vissa värdefulla öar, ett annat som fokuserat på restaurering av ekhagar.

På många håll också i kustbygden är det så få naturbetesmarker kvar att det är tveksamt om de mer sällsynta djur- och växtarterna som finns där, kan klara sig på få och isolerade ytor. För att vara på den säkra sidan när det gäller att bevara Blekinges naturbetesmarker med dess kultur- och naturvärden skulle fler igenvuxna arealer behöva restaureras, och det skulle behövas mer betesdjur, inte minst nötkreatur.

För att detta skall bli möjligt och för att vända den labila situation som idag råder behöver det bli ekonomiskt lönsammare för bönderna att hålla igång sina naturbetesmarker. Deras ekonomi är dels beroende av de miljöersättningar som Jordbruksverket skall betala ut för sådana marker. Idag är ersättningarna för låga och betalas inte ut i tid.

Dels hade det varit en stor fördel om naturbetesbönderna kunde ta ut ett något högre pris för sina produkter, jämfört med konventionellt producerade varor. Det gäller att vi som konsumenter verkligen kan se på förpackningen att det är naturbeteskött vi köper, och helst då från Blekinge, samt att vi är beredda att betala något mer för sådant kött. Någon sådan märkning finns inte idag, tyvärr! Det är hög tid att vi skaffar en sådan märkning i Blekinge! På en del andra håll i landet finns sådan märkning, alltså att det är fråga om naturbeteskött och att det kommer från en avgränsad region. Att främja naturbeteskött från Blekinge är en uppgift som Biosfärområdet Blekinge Arkipelag tagit på sig, och vi hoppas att vi snart kan köpa märkt Naturbeteskött från Blekinge!

VARNING för förväxling med varumärket Naturkött och som är nötkött mestadels producerat i Brasilien på ytor där man huggit ner naturskogen!!

Huvuddelen av denna text är byggd på en artikel i tidskriften Biodiverse (19-2) som ges ut av Centrum för biologisk mångfald vid SLU. Du kan bli gratisprenumerant på tidningen genom att mejla till Biodiverse@se

//Urban Emanuelsson,
Ledamot i Blekinge Arkipelags styrelse,
Professor emeritus på SLU,
Ägare av Biodiversitet AB.